Skimrande bark – kopparlönn/näverhägg

Träd med vacker bark är särskilt intressanta under höst och vinter då de förgyller trädgården med sin subtila skönhet. Den måttligt stora kopparlönnen är ett av de allra mest attraktiva träden i detta avseende med sin glänsande och flagnande kopparglänsande bark, vilken är en tillgång för vilken trädgård som helst. För det norrländska klimatet finns näverhäggen som en god ersättare med sin bärnstensbruna stam och mycket goda härdighet.

Så här på höstkanten när det har lugnat sig i trädgården och sommarens blomexplosion har lagt sig så kan det vara värt att fundera lite kring vad man kan göra för att förgylla trädgården under det halvår då det inte växer något i det här landet. Blommor är fantastiska, och självklart ska vi vältra oss i blomsterprakt under den varma årstiden – men sen då? Ska vi inte kunna njuta av en vacker trädgård under resten av året?

Jo, självklart ska vi det och det är inte alls omöjligt, det bara kräver lite planering och eftertanke. Alltför ofta så fokuserar vi ensidigt på det blommande växtmaterialet i våra trädgårdar och glömmer bort det som finns kvar sedan blommorna vissnat: de vedartade och vintergröna växterna, alltså träd, buskar och barrväxter – helt enkelt det som ger trädgården stomme, stadga och struktur.

Träd med vacker bark

Vintertid är det kanske speciellt de vintergröna växterna (eller städsegröna som det äldre uttrycket lyder – de är ju förstås gröna också på sommaren) som lyfter trädgården, men dessa kompletteras mycket fint av träd med speciellt iögonfallande bark, som subtilt lyser upp under den kallare årstiden, men självklart är de dekorativa under hela året.
Det är främst i släktena Acer – lönnar, Betula – björkar samt Prunus – körsbär, häggar, som vi finner dessa trädgårdens smycken. Ingen kan förneka att björkstammar är vackra, och det finns inte bara våra vanliga björkar utan även kritvita himalajabjörkar (Betula utilis var. jacquemontii) och brunröda kopparbjörkar (Betula albosinensis var. septentrionalis) med sin vackra flagnande bark.

Kopparlönn

När vi talar om lönnar med vacker bark och skönhetsvärden året runt så har vi dels strimlönnarna (Acer pensylvanicum, A. tegmentosum m. fl.) men så förstås den kanske vackraste av dem alla, nämligen kopparlönnen, Acer griseum, som har en fantastisk kanelbrun bark med metallisk lyster. Även den kommer likt kopparbjörken från Kina och har likaledes en vackert flagnande bark.

Kopparlönnen är ett första klassens trädgårdsträd tack vare sin beskedliga storlek och sina stora prydnadsvärden året runt. Inte bara barken är vacker, utan de treflikiga bladen får i likhet med många andra lönnar en kraftig och vacker färg på senhösten. På våren är lövsprickningen en begivenhet då löven när de slår ut först skiftar i orangebrunt och sedan får en rosa, sedan grön, anstrykning innan de blir gröna. I samband med lövsprickningen kommer också de gröngula, klockformade blommorna i klasar om 3–5 stycken. Fruktsättningen är riklig och ”näsorna” sitter kvar länge över vintern.

I Sverige är kopparlönnen härdig i zonerna 1–3 och växer relativt långsamt; efter 10 år är höjden ca 3 meter och endast i våra varmaste områden blir trädet 10–12 meter och detta efter 30–40 år.

Eftersom kopparlönnen inte är det mest robusta trädet så är det några saker man bör tänka på när man väljer en växtplats. Läget bör vara vindskyddat, soligt till halvskuggigt, och jorden mullrik och fuktighetshållande samt inte alltför tung (lerig). Man kan gärna skämma bort trädet och preparera växtplatsen med rikligt med lövkompost; någon annan gödsel behövs inte.

När man väljer exemplar så kan man tänka på att välja ett med ganska låg förgreningspunkt, eftersom det är stammarna som är det allra tjusigaste med växten. Kopparlönnen har ofta en lågt ansatt krona, så det brukar inte vara svårt att få fram många och väl synliga grenar. Det finns även plantor i buskkvalitet, vilket innebär att det kommer flera stammar ända nedifrån marken.

Plantera kring kopparlönnen

En kopparlönn kan gärna vara stommen i ett mindre eller större woodland. Med det vinner man flera saker: med växter runt om så undviker man att skada trädet med gräsklipparen, vilket ju är en av de vanligaste dödsorsakerna hos unga träd i våra trädgårdar. Många perenner uppskattar också mullrik och fuktighetshållande jord, och tänk så tjusigt det kan bli med perenner och lökväxter kring den kopparröda stammen! Passande arter med vackert bladverk kan vara till exempel vårblommande lungört och kaukasisk förgätmigej. Bägge finns i former med vackra bladteckningar som ger en diskret skönhet även efter vårens blomning. För ett halvskuggigt läge är olika funkior ett utmärkt val och vi ska inte glömma att nämna jättedaggkåpan som ju klarar i stort sett alla tänkbara lägen, liksom även olika nävor. Bland lökväxter kan man ha ett tidigt flor med krokus och kanske narcisser och sedan bollökar av den högre typen, vilka blommar tidig försommar med sina blåvioletta klot, speciellt snygga mot jättedaggkåpans limefärgade blommor.

Näverhägg – gulbarkig hägg

För norrländska förhållanden är kopparlönnen inte tillräckligt härdig, men en god ersättare finns i näverhägg, eller gulbarkig hägg, som den också kallas. Näverhäggen är betydligt robustare och anspråkslösare och växer, åtminstone som ung, riktigt snabbt. Den blir också större och kan nå 10-15 meter på gynnsamma platser. Tack vare att den härstammar från östra Sibirien och norra Kina, det område som kallas Manchuriet, samt Korea, är den i Sverige härdig till och med zon 7 där den klarar mycket låga temperaturer.

Barken påminner starkt om kopparlönnens, men är lite ljusare, närmast bärnstensfärgad – det finns också en sort som heter ’Amber Beauty’ (amber betyder bärnsten). Som äldre börjar den också flagna, men inte lika kraftigt.
Ett tecken på näverhäggens härdighet är att den ljusgula höstfärgen kommer tidigt, redan i slutet av september. Det är förstås en anpassning till det hårda klimat och korta växtsäsong den härstammar ifrån.

I likhet med vår inhemska hägg, slår näverhäggen ut tidigt. Blommorna kommer strax, men är inte lika iögonfallande, eller doftar, som hos den vanliga häggen. Den verkar heller inte drabbas av den vanliga häggens spinnmalsangrepp, utan håller sig frisk och fin.

Några olika namnsorter finns, förutom den nämnda ’Amber Beauty’ som har en brett äggrund krona, finns också sorten ’Honey’ med smalare, mer pyramidal krona och ljusare, honungsgul, bark. Den kommer från Vladivostok, och kan antas vara extra härdig.

Den nyare sorten’Copper’ har guldglänsande bark, koniskt växtsätt, blir inte lika storvuxen och är möjligen mindre härdig.

Näverhäggen är anspråkslös och växer i stort sett var som helst. Självklart trivs den också bäst om jorden är mullrik och fuktighetshållande. I de allra kallaste lägena bör man undvika rena lerjordar eftersom det försenar invintringen.
Liksom kopparlönnen kan även näverhäggen fås antingen i buskkvalitet (flerstammig) eller som träd (en stam).
I sammanhanget kan även glanskörsbär, Prunus serrula, nämnas. Det intar på flera sätt en mellanställning gentemot kopparlönn och näverhägg. Den är ju i samma släkte som den sistnämnda, men har betydligt mörkare färg på barken, snarast mahognyfärgad och vackert glänsande. Glanskörsbär är härdig till och med zon 4 och blir 6–9 meter hög.

Text och foto: Lars Forslin

Fascinerande fakta

• Släktnamnet Acer betyder skarp, vass och bitande, vilket syftar på den hårda veden.
• Lönnved används ofta till musikinstrument som blockflöjt och fiol.
• Kopparlönnen kommer från Kina och introducerades i Europa, som så många andra kinesiska växter, av Ernest Wilson år 1901.
• Kopparlönnen har fått två utmärkelser av Royal Horticultural Society (RHS), 1922 och 1984, för sina fina egenskaper som trädgårdsväxt.
• Näverhäggen har fått sitt vetenskapliga namn efter Richard Maack (1825-1886), en rysk upptäcktsresande som fann trädet.
• Det finns uppgifter om att näverhäggen har klarat minus 47 grader i Sverige utan problem.