Atragene-klematis – härdiga lianer i trädgården!

Få växter är så användbara som de vårblommande klematissorterna. Man kan praktiskt taget plantera dem överallt där man vill ha grönska och blommor – även i skuggiga lägen och där jorden inte är särskilt fet, trivs alp- och kronklematis. De är superhärdiga och övervintrar till och med i en kruka på en balkong; grönskar snällt varje vår och kommer strax med ett överflöd av söta, klockliknande blommor med härliga pastellfärger i maj-juni och därefter är de silverlockiga fröställningarna dekorativa ända till hösten-vintern. De är lättskötta och man behöver inte ens tänka på att beskära dem!

När man talar om klematis så tänker de flesta kanske på de storblommiga, färgstarka hybriderna som blommar under hög och sensommar. Men klematissläktet är mycket stort och innehåller hundratals arter och ännu fler odlingsformer och det finns så att säga en klematis för varje behov. En speciell avdelning inom klematissläktet kallas Atragene, där bland andra alpklematisen ingår tillsammans med 15 andra arter som härstammar från norra halvklotets skogs- och bergstrakter. Ja till och med i Norden kan man hitta en art, sibirisk klematis, som också växer över hela Sibirien, vilket ju verkligen borgar för härdighet och anspråkslöshet.

I naturen hittar man de här arterna i skogsmark där de förutom att ringla sig på mark och stenar även tar sig upp i träd och buskar. De konkurrerar därför bra med andra växter, till och med bland aggressivt växande sly kan de göra sig gällande. Det här innebär att de även i trädgården är lätta att odla och inte behöver daltas med, utan de tar för sig i princip var de än planteras.

Odla klematis på naturens sätt

Den goda konkurrensförmågan kan utnyttjas till att odla klängväxter på ett mer naturligt sätt – man kan helt enkelt låta dem klättra upp i buskar och mindre träd vilket verkligen ger en extra dimension eller egentligen flera, åt trädgården. Tänk att ha en massa vackra klängväxter som klär in träd, buskar och barrväxter som girlanger – en sådan yppighet det ger åt trädgården! Buskar och träd får också en extra blomning, men även barrväxterna som normalt är mer diskreta och inte har någon blomning.

I naturen klänger de här atragene-klematisarna ofta i barrväxter som granar och lärkträd och det kan vi absolut härma i trädgården och alldeles särskilt om vi har en naturtomt. Dock har det visat sig att tall ofta fungerar bättre än gran eftersom tallens rötter går mer på djupet och granens går i ytjorden och därmed konkurrerar mer med klematisrötterna. Björk, lönn, bok och ask är andra träd som kan vara svåra att kombinera med klematis, liksom buskar som syren som väver igenom jorden mycket tätt med sina rötter. Man ska dock inte dra sig för att prova – man kan se klematis klänga upp i björkar mycket framgångsrikt – mycket hänger på hur stor (liten) stödplantan är och om det finns gott om näring och fukt i jorden. Det sistnämnda kan man ju i ganska hög grad påverka genom att lägga planteringsjord, torv, kompost, gödsel och löv i planteringsgropen och gärna även runt denna, som marktäckning. Dessutom bör man plantera på skuggsidan av trädet eller busken så att rötterna inte torkas ut av en stekande sol.

Förutom tall (bergtall är särskilt lämplig) brukar ek, al och rönn nämnas som lämpliga träd att klä med klematis, liksom olika fruktträd och prydnadsaplar och körsbärsträd, även vilda. Bland buskar fungerar det mesta, hassel går fint, den växer ju också oftast i lite fuktig, god och mullrik jord vilket klematis definitivt uppskattar. Jorden får gärna vara stenig, men den bör vara mullrik, lucker och fuktighetshållande.

Vid planteringen bör man tänka på att hjälpa till att få upp klematisen i busken eller trädet. Man kan behöva binda upp en stör eller bambukäpp för att växten ska komma upp i lite större stödplantor. När klematisen väl har kommit upp brukar den klara sig kvar själv och atragene-klematis ska ju heller normalt inte beskäras, så det är bara att låta dem växa vidare år från år. Enda anledningen till någon större beskärning är om man tycker att den ser för risig ut eller börjar bli alltför omfångsrik så att den hämmar stödväxten. En sådan beskärning gör man lämpligen direkt efter blomningen – då hinner nya grenar och skott gott och väl växa ut under sommaren, och dessa ger då blomning redan påföljande år.

Odling på spaljé

Det vanligaste är väl att odla klängväxter på spaljé mot en husvägg, plank eller mur. Här bör man tänka på att inte välja en för grov spaljé eftersom klematisens bladskaft, med vilka den klättrar, inte gärna greppar om grövre ribbor än en dryg cm. En blyertspennas tjocklek är istället idealisk och den perfekta spaljén gör man enkelt och billigt av armeringsnät som man klipper till och hänger upp på några vinkelkrokar. Man kan borsta dem och måla med en rostskyddande färg eller olja in dem, men de flesta låter nog dem vara som de är och ser rosten som naturens egen färg.
Här är fritt fram för fantasin och det finns säkert många kreativa lösningar på klätterstöd lämpliga för klematis. Den som är road av slöjd eller smide kan säkert utforma sin egen speciella lösning.

I och med att atragene-klematis är så härdig så är man absolut inte hänvisad till odling mot vägg, allra minst södervägg där det faktiskt gärna blir för varmt och torrt. Ofta är öster- eller norrvända lägen de bästa för atragene-klematis, dock kan man rekommendera söderlägen i de högsta odlingszonerna. Jorden är fuktigare och den rika blomningen varar längre i dessa lägen eftersom temperaturen blir betydligt lägre. När man planterar vid en vägg så bör man sätta själva rotklumpen en halv meter från väggen. Går man närmare så blir det ofta för torrt med tanke på dräneringsmaterial och utskjutande tak, som man bör vara observant på.

En klassiker när det gäller klematis är ju att plantera några perenner av det yvigare slaget vid klematisens fot just för att skugga och att skapa ett lite fuktigare klimat. På mindre soliga lägen fungerar ormbunkar och funkior mycket bra och ger en fin lummighet, något som inte är minst viktigt, då klängväxter gärna blir kala nertill. Man kan också lägga platta stenar runt klematisen, de bevarar markfukten fint.

Andra typer av stöd

Det finns otaliga möjligheter att använda atragene-klematis. Tack vare deras härdighet och anspråkslöshet så kan de placeras helt fritt i trädgården utsatt för väder och vind. En tripod gjord av några kraftiga trästörar som man surrar ihop med kraftig ståltråd i ett kryss på mitten är idealiskt. Topparna bildar då en korg där plantan sitter säkert och utvecklas mycket fint. Med några bladrika perenner vid basen så blir det mycket fint och självklar kan man ha flera sådana i en trädgård.

En liknande användning är att klä en pergola, alltså en pelargång, som för all del kan snickras av trä. Där kan man förstås blanda olika klängväxter som klätterrosor och storblommig klematis som då står för hög- och sensommarblomningen på taket, medan atragene-klematis står för vårfloret vid själva stolparna. Samma förhållande blir det vid uteplatsen, vars tak ofta bärs upp av stolpar som passar utmärkt att täckas in med bland annat klematis.

I sydligare nejder som till exempel Danmark ser man ofta höga störar, i flaggstångsdimension, inklädda med bergsklematis. Nu är den bara härdig i zon 1 men idén kan användas även till atragene-klematis. Alltså slå bara ned kraftiga störar på 3,5-4 m och sätt en planta vid varje. För att växten ska kunna klättra kan man till hälften dra i självborrande skruv med en halvmeters mellanrum uppifrån och ned på fyra sidor och dra ståltråd lodrätt eller i spiral mellan skruvarna. Den som vill träslöjda kan själv fälla lämpliga yngre träd och bevara stumpar av grenarna som klematisen kan fästa sig i och man kan tänka sig att borra hål i dessa stumpar och dra ståltråd eller wire genom dessa. Trät kan behandlas med olja eller lasyr.

Även döda träd är utmärkta som klätterstöd och passar speciellt fint på en naturtomt.
Det finns också färdiga metallstrukturer att köpa i form av bågar och obelisker som passar utmärkt till atragene-klematis.

Den kanske allra enklaste användningen av atragene-klematis är att plantera dem invid ett spjälstaket. Bara man lyfter upp rankan på staketet så klarar den sig själv och bildar en härligt grönskande och blommande kudde. Allra enklast blir det med ett nätstaket, då klättrar klematisen också upp själv.

Om man bygger ett plank mot insyn och buller så kan det kännas naket. Om man sätter en överdel med en spaljé eller en överliggare i form av en ståltråd så kan man dra upp klematis dit och genast har man en mycket mjukare framtoning på planket som dessutom glädjer grannar och förbipasserande med sin vårblomning!

Arter och sorter

Atragene-klematis ser alla ungefär likadana ut i blomformen som är den karaktäristiskt, mer eller mindre öppet, klockformade och nickande med fyra kronblad, tepaler, som är ca fem cm långa, men blomfärg och framförallt höjd kan variera kraftigt, från noll till fem meter – det normala för de sorter som säljs är 2-3 meter. Det finns alltså även krypande och tuvbildande arter och alla arterna korsar sig flitigt och gärna med varandra om tillfälle ges. Det finns med andra ord ett stort antal kultursorter av vilka vi ska nämna de allra vanligaste.

Arter

Alpklematis, Clematis alpina, växer, som ju hörs på namnet, i Europas bergstrakter, blir ca 3 meter hög och har ljusblå blommor. Det finns flera variteter med vita, rosa och rödaktiga blommor och mer eller mindre flikiga kronblad.

Sibirisk klematis, Clematis sibirica, räknas ibland som en underart till alpklematis och har den största utbredningen av alla klematisarter, från Norge i väster över Ryssland och Sibirien fram till Mongoliet och Amur-området i norra Kina. Blomman är vit.

Kronklematis, Clematis macropetala, kommer från nordöstra Asien och har blå blommor som är karakteristiskt fyllda och öppet klockformade. Variteter med vita, röda och violetta blommor finns.
Härdigheten är mycket god för alla dessa arter, cirka zon 6, men bör gå bra i soliga lägen även i zon 7. Sibirisk klematis är den allra härdigaste och kan odlas överallt i Sverige där man kan odla, det vill säga till och med zon 7.

Förutom dessa arter kan nämnas de nära släktingarna C. koreana (Korea) och C.fauriei (Japan) vilka har använts mycket i korsningsarbete, den sistnämnda framförallt för egenskapen att den remonterar (blommar om). Här bör vi absolut nämna den svenske klematiskännaren och förädlaren Magnus Johnson som tog fram ett stort antal nya sorter genom korsningar med dessa arter och flera av hans sorter är idag de populäraste sorterna i handeln (markerade med * nedan). Bland annat gjorde han många lyckade korsningar med en doftande variant av C. koreana vilket gör att vi idag kan köpa klematis med doft!

Sorter

Många kultursorter är korsningar mellan flera arter. På så sätt har man kunnat få fram mycket vitala plantor med större och färgstarkare blommor. Ibland har man också kunnat korsa in egenskaper som doft och återblomning, vilket är sällsynt hos de vilda arterna. Trots att en sort kan bestå av olika arter så har det varit brukligt att ändå hänföra sorten till den art som den liknar mest, men man börjar alltmer helt enkelt tala om atragene-klematis istället.

Alpklematis
’Blue Tapers’ (f.d.’Cyanea’) * – klart mellanblå klockor med ljusa kanter
’Frances Rivis’ – öppna blå blommor med vita fransar (staminoider)
’Pamela Jackman’ – mörkare violettblå färg
’Ruby’ – rosaröda blommor
’Violet Purple’ * – vinröda blommor
’Tage Lundell’ – öppet klockformiga, djupt purpurvioletta blommor
’Willy’ – stora, öppna, rosa blommor

Sibirisk klematis
’Riga’ * – extra långa, vita kronblad, härdigaste sort.

Kronklematis
’Ballet Skirt’ – blommor som en klart rosa balettkjol med fransar
’Eximia’ * – fyllda ljusblå blommor
’Georg’ * – fyllda blåvioletta blommor med vit mitt, remonterar hela växtsäsongen
’Jan Lindmark’ – violetta blommor, ljusare mot basen
’Maidwell Hall’ – blekblå, fransiga blommor
’Markham’s Pink’ – ljust rosa, halvfyllda blommor med extra långa fransar
’Rosy O’Grady’ – stora, öppna rosavita blommor
’White Swan’ – rent vita, fyllda blommor

Övriga sorter
’Albina Plena’ * – lätt fyllda, öppet klockformiga, vita blommor. Remonterar hela växtsäsongen.
’Columella’ * – enkla öppet klockformade rosa blommor med vit kant. Doftar.
’Propertius’ * – fyllda, öppet klockformade rosa-vita blommor med doft

Text & foto: Lars Forslin

Sammanfattning

De tidigblommande arterna av klematis hör främst till alp- och kronklematisarterna. Här finner vi några av de absolut härdigaste, mest lättodlade och blomvilliga klängväxterna. De finns i en rik färgskala i blått-rosa-violett samt vitt och blomningen är ofta oerhört riklig även i skuggiga lägen. Klematis av dessa typer har många användningsområden och kan planteras nästan överallt, gärna där de får klänga upp i träd och buskar vilket är mycket dekorativt, även efter blomningen med de silverfärgade fröställningarna.

Fascinerande fakta

1. I Finland kallas klematis för sippranka. Det är logiskt eftersom både sippor och klematis tillhör familjen ranunkelväxter.
2. Den sibiriska underarten av alpklematis, sibirisk klematis, växer på några få platser i Finland och på en enda plats i Norge, nämligen Gudbrandsdalen (där det finns flera lokaler). Man har ännu inte klart för sig hur spridningen har gått till från Ryssland.
3. Den första finska förekomsten upptäcktes så sent som 1947 i Närpestrakten där den klänger i granarna i lundartad granskog i Bötombergen. Senare har man upptäckt ytterligare tre förekomster i Finland.
4. I Finland kallar man de fjuniga fröställningarna av sibirisk klematis för ”tsarens lockar”. Kanske har dessa blåst ända till Finland eller följt med en fågel?
5. Även olika klematisarter har använts i kinesisk och tibetansk örtmedicin. Det är då roten man använder. Bland annat mot reumatiska besvär samt när man har satt fiskben i halsen!
6. Även inom Bachs blomstermedicin används ett extrakt av klematis där det sägs ha positiv inverkan mot dagdrömmeri och verklighetsflykt.