Forsythia – en färgglad påsksmällare i trädgården

Forsythian har länge varit en stapelvara i trädgårdar världen över, så även i Sverige. Ingen trädgård har varit komplett utan minst ett exemplar av ”gullbusken” som den av naturliga skäl också kallats. Knappast någon buske kan bidra med samma färgkaskad som forsythian – ginsten möjligen undantagen men den har ett betydligt blygsammare format – och det faktum att forsythian är en vårens budbärare med en osedvanligt tidig och riklig blomning har naturligtvis bäddat för dess grundmurade popularitet. Och även om forsythian är vanlig så finns det goda skäl att inte glömma bort den för nyare växter – flera nya sorter har utökat blomningstid och användningsområden. även härdigheten har förbättrats och nu kan forsythia med framgång planteras även i stora delar av Norrland!

Naturligtvis har även det faktum att forsythia är lättodlad och problemfri bidragit till populariteten. I normal trädgårdsjord i ett någorlunda soligt läge utvecklas forsythian optimalt och blommar mycket rikligt år efter år. I de sällsynta fall där blomning uteblir är oftast bristen på solsken den springande punkten. I kalla lägen kan det också vara vinterkylan som tar död på blomknopparna, speciellt om busken blommar nertill men inte upptill kan det vara en indikation på knoppfrysning eftersom snön nertill skyddar mot kylan. Men idag finns alltså extra härdiga sorter att tillgå, se mer om sorter nedan.

Lång blomningstid

Ibland kan man läsa att blomningen är det enda intressanta med forsythian och att den är tråkig under resten av året. Den kritiken kan man egentligen avfärda med att blomningstiden inte är kortare än hos någon annan buske, tvärtom ofta mycket lång, speciellt om det är en varm period tidigt på våren så att forsythian slår ut tidigt, och att det sedan bli svalare. Då kan den ofta stå i blom under en hel månad, och det är det inte många buskar som kan konkurrera med. Planterar man dessutom flera sorter av forsythia så kan man ha forsythiablomning i trädgården än längre!
Det fina med forsythian i förhållande till många andra tidigblommande buskar är att blommorna tål nattfrost utan att bli fula. Dessutom presterar forsythian en vacker gul höstfärg som även i soliga lägen får röda inslag, mycket vackert! Och de gulgröna kvistarna står under vintern vackert mot snön, speciellt om man beskär busken regelbundet så att formen hålls vacker och att busken inte risar igen.

Drivning till påsk

Forsythiakvistar är med sin kycklinggula färg perfekta att driva i blom till påsk och det är naturligtvis extra roligt att kunna gå ut i sin trädgård och klippa sina egna forsythiakvistar för drivning. Det är lämpligt att tunna ur en fullvuxen forsythia med några gamla grenar varje år och då passar man förstås på att ta in de blomrika topparna i samband med det. En dryg vecka innan påsk är det lämpligt att ta in kvistarna. Drivningstiden blir kortare ju senare på våren man befinner sig. Tidigt på vårvintern kan drivningen ta flera veckor, snabbare går det om vintern varit kall.

Gör så här:
1. Välj en dag då temperaturen är över noll grader.
2. Med en busksax eller sekatör klipper du av någon eller några av de äldsta, mest förgrenade, grenarna. Klipp ända nere vid marken.
3. Spar den övre metern på varje gren, den är blomrikast. Dela upp i lagom stora kvistar för den tilltänkta vasen.
4. Ta in kvistarna och sätt dem i en hink med varmt (40 grader) vatten.
5. Skär bort några centimeter längst ned i ett snett snitt. Gör detta under vattnet så att ingen luft sugs in i kvistarna.
6. Låt kvistarna dra vatten över natten och arrangera sedan kvistarna i lämplig vas. Skär gärna en ny snittyta (under vatten) och byt sedan vatten regelbundet, eller tillsätt hållbarhetsmedel för snittblommor.

Beskärning

Själva beskärningen av en forsythia är med andra ord enkel. Det handlar om att bevara buskens naturliga vasformade växtsätt med överhängande grenar och det görs bäst genom att ta bort gamla grenar ända nere vid marken. Lämna inga långa stumpar, det blir snyggast så.
När man beskär sin buske så stimulerar det nytillväxt och de nya, långa skotten kommer upp som långa spön mitt i busken. Dessa ska man alltså inte ta bort vid beskärning utan man tar alltid bort de äldsta och mest hängande grenarna i första hand. År två kommer nämligen blommor på fjolårsskotten vilka sedan utvecklar kortare eller längre sidoskott under sommaren och år tre kommer ännu rikligare med blommor på dessa.

Ofta läser man om att man ska vänta med beskärning tills direkt efter blomning och det går förstås bra men det är inte alls nödvändigt. Man klipper förstås bort en del blomknoppar om man beskär på vårvintern, men dessa kan man alltså få glädje av genom att ta in och driva. Då går ingenting förlorat. Om man väljer att beskära efter blomningen så ska man inte vänta; beskär man för sent så hinner inte de nya skotten utveckla blomknoppar och blomningen påföljande år uteblir på den nya skotten.

Forsythian får ibland kritik för att vara en risig buske, men tar man bara bort någon gammal gren vart eller vartannat år så håller den sin vackra form och risigheten får aldrig en chans att utvecklas. En forsythia som hålls ung på detta sätt ger också blom utefter hela grenlängden, ända ner till marken; äldre, grövre grenar hamnar i skugga under de yngre och blir kala och blomlösa.
En alternativ beskärningsmetod är att istället spara några grövre äldre grenar och ”stamma upp” dessa. Man låter då dessa vara kvar under en längre följd av år och föryngrar istället busken genom att årligen glesa ur den upptill vid förgreningar. På så sätt behåller man buskens vackra överhängande vasform samtidigt som de uppstammade huvudgrenarna ger luftighet och ljus till en eventuell underplantering.

Ge forsythian plats

Eftersom forsythian har varit så populär under lång tid så har den också ofta planterats där den inte passar. I bostadsområden har man planterat den i smala rabatter längs väggarna och nitiska vaktmästare för här ofta krig mot allt grönt som växer det minsta utanför kantstenen. Därför är det inte alls ovanligt att man ser stympade forsythior, klippta som kuber och det är verkligen att göra våld på forsythians vackra naturliga form. Nej, rätt växt på rätt plats ska det vara, och har man inte plats för en forsythia så ska man inte plantera den, för den blir inte vacker av att stympas!

Nu finns det dock glada nyheter för forsythiaälskare med begränsat utrymme: det finns nya sorter som inte blir högre än en knapp meter och som kan användas där det är trångt. För de vanliga sorterna av hybridforsythia bör man räkna med att busken blir tre meter hög och lika bred.

Användning

Eftersom forsythian blommar tidigt, de tidigaste arterna redan i början av april i södra Sverige då man kanske inte sitter utomhus några långa stunder i aprilvädret, så bör man placera buskarna där man kan se dem inifrån eller där man passerar på väg ut och in från huset. För att få maximal blomning bör busken stå i full sol, men även halvskugga går fint även om det går ut något över blomningen men kan ändå vara att föredra då blomningen varar längre i ett sådant läge. Ett stekande söderläge bör undvikas då blomningen kan gå över med raketfart och dessutom kan det bli för torrt för att forsythian ska trivas.

Vanligt är att plantera forsythian som solitär och det ger ju en slående effekt under blomningen, speciellt mot en bakgrund av vintergröna växter, men blir lite tråkigt när den är avklarad och den mår bra av lite sällskap som lyfter omgivningen under resten av året. I blandade buskage passar forsythian fint; att kombinera den med vintervackra buskar som korneller med färgade grenar är en god idé då man får en fin aspekt under blomningen mot kornellernas vackra grenverk. I kombination med lökväxter som vintergäck, scilla, eller pärlhyacinter blir den blågula vårtavlan fullständig. Om man väljer en kornell med vitbrokiga blad så står den vacker hela sommaren vilket kan vara värt att tänka på då forsythians blommor tar slut när våren övergår i försommar. I slutfasen av blomningen kommer syrenerna i blom och det kan bli en mycket fin kombination.

En annan klassisk kombination är att plantera forsythia med den röda rosenripsen. Blomningen sammanfaller kring början av maj och ger givetvis en spektakulär effekt, men tyvärr har man då bränt allt krut redan i början av växtsäsongen. Det kan istället vara vettigt att tänka lite mer långsiktigt och kombinera forsythian med mer senblommande buskar eller buskar med vackert bladverk som de nämnda brokbladiga kornellerna eller rödbladig smällspirea eller rödbladigt rosenprakttry. Som lämpliga avlösare kan nämnas paradisbuske, schersmin och syrenhortensia.
Något som kan vara mycket effektfullt är att kombinera forsythia med italiensk klematis som gärna klänger upp i buskar och träd och blommar från juli och framåt. Det ger illusionen av en andra blomning, då med klematisens röda eller lila blommor (det finns många sorter av italiensk klematis).

Man kan faktiskt använda forsythia som häck också och effekten med en helt gulblommande häck på våren är förstås spektakulär. Man klipper häcken på försommaren, direkt efter blomningen och sedan låter man den vara. En sådan häck blir förstås inte vältrimmad utan blir ett mellanting av klippt och friväxande häck. Att använda forsythia till en helt friväxande häck går förstås också bra, men en sådan blir mycket platskrävande.

Arter och sorter

Forsythiasläktet är litet och innehåller bara åtta-tio arter av vilka alla utom en kommer från Kina, Japan och Korea. Lustigt nog finns det en europeisk art som endast växer i norra Albanien. Den första arten som kom till Europa (1833) var hängforsythian, F. suspensa vilken först beskrevs av Linnélärjungen Carl Peter Thunberg som såg den i japan och beskrev den i sin Flora Japonica 1784.
Hängforsythian odlas inte så mycket nuförtiden, den blir ofta lite för stor, men har man plats för den så är den mycket vacker med sina bågformat hängande grenar. Speciellt vid en damm eller en mur eller plank är den effektfull och om man håller det lite magert åt den så blir den mer lagom i storlek och uppförande (zon 4).

En annan art som tidigt kom till Europa var kinesisk forsythia, F. viridissima. Den är inte så härdig i Sverige men i Tyskland korsade man de bägge arterna på 1880-talet och snart fick man fram den korsning som gett upphov till mängder av sorter och som snabbt blev den mest odlade forsythian tack vare sin härdighet och blomrikedom. Hybridforsythian, F. x intermedia, är mycket vital och har enormt mycket blommor jämfört med de vilda arterna. Grenarna blir normalt helt översållade av blommor som är större och har en mer mättad gul färg än de vilda arterna.

Den populäraste sorten av hybridforsythia blev snabbt ’Spectabilis’, som fortfarande över hundra år efter introduktionen, odlas i många trädgårdar och saluförs. Den lär vara den bästa sorten för drivning. En gren med större blommor upptäcktes på Irland och man tog sticklingar av den och saluförde den 1935 under namnet ’Lynwood’ (även kallad ’Lynwood Gold’) efter trädgårdens namn, en sort som har varit extremt populär alltsedan dess.

Nya härdigare sorter

När det gäller härdighet så brukar angivelserna avse om busken kan blomma i ett visst klimat. Blomknopparna bildas ju under sommaren och ska övervintra för att slå ut tidig vår och de är känsligare för kyla än själva busken. Om buskarna tål ned till drygt minus 30 grader så kan knopparna frysa redan vid minus 23-25 grader. De nämnda sorterna av hybridforsythia är härdiga i zon 3, men korsningsarbetet med andra, härdigare arter har gett några extremt härdiga sorter som tagits fram för den nordamerikanska marknadens tuffare klimatområden. Man har då korsat hybridforsythian med vildarter som tidig forsythia, F. ovata, från Korea, som är en av de allra härdigaste arterna. En sådan sort är ’Northern Gold’, som genom sitt inslag av gener från tidig forsythia blir härdigare och får en mer kompakt växt, 1,5-2 meter hög, härdig i zon 5-6. Blommorna är också i likhet med vildarten ljusare gula. Knopparna hos sorten ’Northern Gold’ har i svenska tester klarat minus 35 grader. Självklart bör man i extrema lägen plantera busken vindskyddat och extra varmt.

Den allra härdigaste forsythiahybriden heter ’Meadowlark’ och är en superhärdig korsning mellan två av de härdigaste arterna F. europaea och F. ovata utvecklad för North Dakota, klarar ytterligare några minusgrader och bör vara säkert härdig i zon 6. Säljs veterligen ännu inte i Sverige.

Nyare sorter av hybridforsythia är ’Goldrausch’, en härdig (zon 3-4) och upprättväxande sort från gamla Östtyskland. Den har extra stora, mörkgula blommor och blommar rikligt redan som ung.

’Freja’ är en medelstor svensk sort som har ljusare gula blommor än de andra hybriderna, härdig i zon 3.

’Marée d’Or’ heter en mycket kompakt växande sort som kan användas i mindre rabatter och som marktäckare i till exempel slänter. Den blir endast 0,8 meter hög och är mycket rikblommande (zon 3).

Förutom F. ovata så säljs också vildarten F. mandschurica, manchurisk forsythia, i handeln. Bägge de här arterna blommar ca två veckor tidigare än hybriderna, har färre och ljusare gula blommor och är härdigare (zon 5). Växtsättet är spensligare och de vilda arterna passar bättre på en naturtomt än hybriderna genom sin vilda karaktär.

Text & foto: Lars Forslin

Sammanfattning

Forsythian har länge varit en av de allra mest älskade vårblommande buskarna tack vare sin rikliga och glada, gula blomning. Att den är lättodlad och pålitlig har förstås bidragit till populariteten samt att blomningen pågår under lång tid. Planterar man forsythian tillsammans med vårblommande lökväxter så får man en riktig påsksmällare till färgexplosion i trädgården!

Fascinerande fakta

• Forsythian har fått sitt namn efter William Forsyth, som var direktör för Chelseas medicinalträdgård på 1770-talet. Han skapade också den första klippträdgården och var en av grundarna till Royal Horticultural Society. Tidigare var han också trädgårdsmästare hos kung George II.
• Forsythian kom till Europa från Japan första gången 1833, även om den ursprungligen kommer från Kina där den odlats som trädgårdsväxt sedan gammalt.
• Forsythian har använts i traditionell kinesisk örtmedicin i tusentals år och räknas till de 50 grundläggande läkeörterna, verksam mot bl.a. mot förkylning, influensa och hösnuva. Frökapslar av forsythia används för många medicinska ändamål än idag, speciellt för bred antibiotisk och antiinflammatorisk effekt.
• Extrakt av forsythiafrukter används nu också i många kosmetiska produkter såsom mjällschampoo, acnekräm och fotkrämer tack vare dess antimikrobiella verkan.
• När man spelar på silkessträngarna på det traditionella koreanska stränginstrumentet ajaeng, används en sorts stråke som tillverkas av en forsythiakvist som behandlas med harts.