Julrosor gör skuggsidan till den bästa sidan

Julrosor har kommit ordentligt på modet de senaste åren. Och det är inte att undra på. Förr var julrosor lika med de vanliga vita julrosorna, som man kunde, och fortfarande kan, köpa till jul, drivna i blom. Sedan 10-15 år tillbaka har det emellertid kommit en strid ström av vackra och lättodlade hybrider (korsningar) i ett otal färger och teckningar.

Ofta rör de sig de nya, attraktiva julroshybriderna i en dämpad rödaktig skala med en del gröna inslag, men man kan hitta varianter allt ifrån purpursvart över plommon och mönjerött till rosa och vitt. Prickiga former är vanliga, liksom dubbelblommande. Ja, form- och färgvariationen verkar inte ha någon ände, utan varje år kommer det mängder av nya varianter. Det allra senaste är att man försöker få in mer och mer gult i blomfärgerna, något som inte är helt lätt då det egentligen inte finns gult i de vilda arterna, bara mer eller mindre gulgrönt. Icke desto mindre kommer nu sorter med spännande aprikosgula nyanser och generellt så blir blomfärgerna allt klarare och med allt större lyster.

Det speciella med julrosor är annars ju den tidiga och långvariga blomningen kombinerad med skuggtålighet och robusthet, vilket gör julrosen användbar i lägen som annars betraktats som besvärliga. Egentligen finns det ju alltid växter som passar även i ett skuggigt läge, men urvalet av blommande och färgrika växter för skuggiga lägen har kanske inte varit så stort i handeln, något som nu förändrats genom färgexplosionen inom julroshybriderna. Tack vare den kan man nu istället säga att ett skuggigt läge är lika med möjligheternas läge.

Anpassningsbar, härdig och långlivad

Julrosen har förstås fått sitt svenska namn för att den ibland kan blomma så tidigt som till jul, och till och med kan skicka upp blommor genom snön, vilket gett upphov till en flora av ganska sentimentala legender. Här ska genast sägas att ordet ros endast avser en vacker blomma; det har inget med den botaniska rosfamiljen att göra, utan julrosorna tillhör ranunkelväxterna, på samma sätt som till exempel smörblommor och kabbeleka. Liksom dessa är även julrosorna giftiga och de har använts i medicinskt syfte inom den folkliga örtmedicinen, mot inälvsparasiter.

Det är den vanliga julrosen, Helleborus niger, som är den tidigast blommande och också kanske den härdigaste arten, som i stort sett kan odlas över hela landet. Den härstammar från alperna där den växer främst i kalkrika områden.

Helleborus orientalis är den art som är startpunkten för våra nya hybrider, de så kallade orientalishybriderna, Helleborus x hybridus. Den har sitt ursprung i Balkan och Kaukasus och är bara snäppet mindre härdig än H. niger, blomningen kommer också något senare, i mars-april-maj. På engelska kallas H. orientalis och dess hybrider, som ju är en blandning av många arter, för lenten rose, alltså fastlagsros, för att antyda att de blommar senare än den vanliga julrosen, H. niger.

Arten grenig julros, H. foetidus, härstammar ifrån västra och sydvästra Europa, men har faktiskt förvildat sig i Sverige, på till exempel Kinnekulle, där den förmodligen uppskattar den kalk- och mullrika jordmånen.

Härdighet är vanskligt att uttala sig om när det gäller perenner, eftersom många faktorer spelar in för utslaget av övervintringen. Två viktiga faktorer kan nämnas, nämligen dränering och barfrost.

Julrosor tycker inte om fukt under vintern och det gör knappast några andra perenner heller, förutom kabbeleka och andra sumpväxter. Växtplatsen bör därför vara bra dränerad och det uppnår man enklast i en sluttning. Julrosor tycker om kraftig, lerhaltig och mullrik jord, men det får alltså inte vara fråga om tät lera, där vatten blir stående under vintern. Har man väldigt tung lerjord så kan man lätta upp den med mullämnen som kompost eller barkmull samt blanda grus i jorden. Man kan också tillsätta kalk, men faktum är att julrosor är mycket anpassningsbara och växer nästan på vilken jord man än erbjuder dem, även om de i naturen föredrar kalkrika områden.
Stark barfrost är heller inte uppskattat av julrosorna, men har man däremot ett skyddande lager av snö så får det nästan bli hur kallt som helst – julrosorna klarar sig bra ändå.

Ju längre norrut man kommer, desto ljusare och soligare läge bör man nog ge julrosen, med tanke på att den ska hinna samla tillräckligt med näring under den kortare säsongen. Riktigt gassiga lägen bör dock undvikas, då julrosorna vill ha fukt i jorden. Dessutom finns risken att de vaknar för tidigt och att blommorna då blir frostnupna och fula under riktigt kalla vårvinternätter.
Julrosorna kräver inte mycket skötsel, man kan strö över en lätt giva kompost eller förmultnad naturgödsel sent på hösten eller tidigt på våren, om det ser ut att behövas mer näring. Att avlägsna gamla vissna blad under tidig vår lönar sig då man minskar risken för svampangrepp, vilket är det enda större problemet med julrosor. En rejäl vattning på sommaren om, det är torrt, ger resultat i form av bättre tillväxt och fler blommor följande vår.

En vårplantering i trädgården

Växter som blommar extra tidigt är alltid välkommet för att förlänga växtsäsongen, och julrosorna kan verkligen ge den blommande säsongen en kickstart. Många åker ju bort på semesterresor mitt i sommaren och värdesätter därför just extra tidiga och extra sent blommande växter som kompensation, och för den som regelbundet är bortrest sommartid så kan det vara extra roligt att anlägga en avdelning där vårblomningen står i centrum.

En sådan plantering har alla möjligheter att bli en mycket älskad del av trädgården och den bör placeras centralt, gärna vid ingången eller där man dagligen passerar.  Varma och solgassiga lägen kan gärna reserveras för sommarblommande växter med höga värmekrav, då vårblommor snabbt blommar ut där och dessutom sitter man kanske inte gärna ute så ofta ute under den tidiga våren. Om läget är lite skuggigt varar också blomningen extra länge, tänk dock på att djup skugga, alltså en plats som skuggas av byggnader åt flera håll, verkligen kan vara besvärlig, då allt för lite ljus når växterna och de blir taniga och dåligt utvecklade. En bra skugga för odling är en öppen skugga, alltså ett norrläge som inte är instängt av andra byggnader eller tät växtlighet runt om. Det kan också vara ett öst- eller västläge och då går det också bra med ett mer instängt läge. I ett söderläge kan man använda riktigt med buskar och träd för att skapa en lagom skugga för julrosorna. Om jorden är fuktighetshållande så kan det kompensera en hel del för ett soligt läge. En fördel med skugga är dock att eventuell snö ligger kvar längre och skyddar för tidig vårsol som kan väcka julrosorna allt för tidigt.

Buskar

Stommen i en plantering med tonvikt på vårblomning kan utgöras av buskar och barrväxter, speciellt om läget är soligt, då de skapar lagom skugga för julrosorna och andra örter och lökväxter som trivs mellan och under buskarna. Barrväxterna har ju oftast inte särskilt mycket att erbjuda av gäller blomning, däremot så gör det faktum att de är vintergröna att de är ovärderliga för trädgården vintertid. En häck av till exempel idegran utgör en fantastiskt fin inramning och fond till den övriga grönskan och ger vintertid en stadga och färg åt trädgården som är behaglig att betrakta, och under våren ger det mörkgröna barrverket en fin kontrast som gör att blommornas färger står fram extra fint. Om man bara använder lövfällande buskar kan kompositionen upplevas som risig under vintern. Det är förstås inte bara barrväxter som kan vara vintergröna, utan järnek, mahonia, rododendron, buxbom, vintergröna tryarter, eldtorn m.fl. kan och bör naturligtvis användas.

Av tidigt blommande buskar är trollhasseln svårslagen. Den blommar ofta för fullt i februari och kan stå i blom i månader. Höstfärgerna är också betagande. Hybridkejsarolvon kan i milda klimat blomma hela vintern, vanligast från februari, med härligt doftande rosa-vita blommor. Hassel är ju en inhemsk buske med mycket tidig blomning, om än inte så iögonenfallande. Ormhassel blommar lika tidigt, med mängder av gula hängen men blir inte lika stor som den vanliga hasseln, dessutom är det ormlika grenverket fascinerande att skåda under hela vintern. Forsythia är en älskad buske – för den allra tidigaste och skiraste blomningen, välj en manchurisk forsythia eller tidig forsythia. Vi ska inte heller glömma tibasten, en liten inhemsk buske som kan odlas precis över hela landet. Doften är underbar och den rosa blomningen äger rum på bar kvist.

Bland förslagen på tidigblommande buskar kan vi inte förbigå magnoliorna. Stjärnmagnolian är en av de tidigast blommande och den håller vanligen också buskform – en idealisk partner till julrosorna. Det finns också ett antal trevliga småvuxna magnolior i trädform: ’Leonard Messel’ och ’Merrill’ är två omtyckta och lättodlade hybrider. För riktigt milda delar av Sverige ska vi också nämna den förtjusande vinterjasminen, som gärna kan spaljeras på en vägg intill och vars gula blommor piggar upp under hela vintern.

Örter

Ett örtskikt i en vårplantering har alla möjligheter att bli färgglatt, men en viss urskiljning kan rekommenderas då det kan bli väl rörigt om man blandar allt för mycket, liksom överallt annars i trädgården. Om vi antar att julrosorna kommer i första rummet så hittar vi redan där en stor färgvariation, men de harmonierar fint med varandra i sin färgskala.

Man kan förstås använda enbart julrosor som underplantering, men mer omväxlingsrikt och roligare kan vara att kombinera med någon låg marktäckande växt, och grupper av lökväxter. Om man har turen att ha en skogstomt så är det troligt att där finns vitsippor. Då handlar det bara om att plantera julrosorna i vitsippshavet och kanske även kombinera med högre och senare lökväxter som pingstliljor samt gärna ormbunkar och funkior som ger frodig grönska under resten av växtsäsongen.

Om vi leker med tanken på att bygga en vårplantering från grunden, så kan man välja en marktäckare som fyller ut mellan julrosplantorna – som så småningom bildar stora ruggar och dessutom ofta fröar av sig – samt några accentväxter som man planterar i grupper lite här och där så det ser naturligt ut. Vad vi gör är ju att skapa ett stycke stiliserad natur.

Marktäckare kan till exempel vara det vackra blåblommiga ormögat, skirt vitblommig spetsmössa, vackert bladmönstrad sockblomma eller hasselört eller vintergröna som bägge är städsegröna. Samtliga är vårblommande. Välj en av dem eller håll dem ordentligt åtskilda, eftersom det annars lätt blir ett enda virrvarr om de växer in i varandra.

Man kan naturligtvis lyfta in vitsippor från naturen i en sådan plantering som marktäckare. Så småningom fyller de ut mellan julrosorna. Ett alternativ till vitsippa är balkansippa med vackra blå eller rosa blommor. Lungört är en given kandidat för en vårplantering och kan användas som marktäckare eller sättas i grupper.
När man har klart för sig vilken marktäckare man vill använda så är det trevligt att öka variationen och även förlänga blomningstiden med någon eller några accentväxter. Bland lökväxterna hittar vi många tänkbara: snödroppar, scilla, vårstjärna, vintergäck, klosterlilja, pärlhyacinter av olika slag samt narcisser av olika slag. Hundtandsliljor är underbart vackra liksom även trillium, ja möjligheterna när det gäller vårblommande örter är närmast oändliga, men vi stannar här.

Eftersom de flesta vårblommande örter mer eller mindre vissnar ner efter blomningen så bör man kombinera med något som kommer upp senare och fyller ut och gärna blommar senare. Vi har redan nämnt ormbunkar och funkior och till dessa kan till exempel läggas silverax, vit trolldruva och krollilja. Då har man med några enkla handgrepp utökat vårplanteringen till ett woodland eller trädgårdslund, som är vacker och intressant hela året.

Lars Forslin