Syrenbuddleja – lättskött fjärilsfavorit!

Om du vill ha liv i trädgården så ska du plantera en fjärilsbuske! Den är från högsommaren en riktig fjärilsmagnet och blomningen – i blått-rödviolett-rosa samt vitt – håller i sig långt ut på hösten. Syrenbuddlejan, som den också kallas, kommer från Kina och vill ha ett varmt och soligt läge, gärna vindskyddat. Uteplatsen är perfekt, där kommer också den söta och delikata doften till sin rätt. Den går bra i zon III men kan prövas längre norrut i skyddade lägen. Det gör inget om den fryser tillbaka på vintern, då den blommar på årsskotten, precis som rabattrosor.

Dagfjärilar och blommor har en sorts släktskap – vackra färger och former och bägge trivs som bäst i solen, dessutom kläcks både blommor och fjärilar – ur knoppar och ur puppor. En växt som verkligen manifesterar denna släktskap är syrenbuddlejan, eller fjärilsbusken, som den med rätta populärt kallas. Den står i sitt vackraste flor under hög- och sensommaren och då drar den som en magnet till sig alla vackra nykläckta fjärilar i grannskapet. Genom sin söta parfymerade doft lovar den mängder av livgivande nektar och löftet hålls verkligen – fjärilarna finner gott om nektar i de små blommorna som sitter i långsträckta, generösa klasar i skottspetsarna.

En syrenbuddleja i full blom en solig sommardag är en anslående syn: på en enda 2-3 m hög buske kan finnas tjogtals med fjärilar: pärlemorfjärilar av olika sorter, nässelfjäril, påfågelöga, vinbärsfuks, sorgmantel, citronfjäril, amiral och dess vanligare släkting tistelfjärilen. Om man har tur kan man också få se den magnifika makaonfjärilen. De flesta av dessa är fjärilsarter som kläcks i slutet av juli–början av augusti och är då helt fräscha och oskadade när de kommer och slår sig ned på buddlejans blomställningar. Det är lätt att fastna framför en sådan buske i solskenet; men vad gör det, finns det något bättre att göra en varm sommardag än att fascineras av detta skådespel? Om man har upplevt det så har man upplevt essensen av sommar, och detta utan att behöva åka på en långväga semester.

Förutom fjärilar så är humlor och bin intresserade av buddlejan så det blir ett myller av liv varma sommardagar. Glädjande nog är dock inte rådjur speciellt intresserade.

Idealisk vid uteplatsen

Eftersom vi människor och dagfjärilarna har ungefär samma behov av sol så passar syrenbuddlejan perfekt att plantera intill uteplatsen, som väl oftast läggs i ett söderläge. Då serveras blommornas väldoft och fjärilarnas skådespel automatiskt.

Även om vi själva vill ha det lite skuggigt ibland så ska buddlejan ha tomtens soligaste och mest skyddade läge för att utvecklas väl. Den behöver helt enkelt så mycket värme och sol den kan få för att må bra och blomma rikt och även för att övervintra väl.

Om man bara tillgodoser dessa önskemål från syrenbuddlejan, så är den inte svårodlad och man kan njuta av denna exotiska växt ganska långt upp i vårt land; alla gånger till och med zon 3, men i ett bra läge i zon 4 så ska det inte vara omöjligt heller. Det handlar i marginalområden om att ge ett extra skyddat och varmt läge samt att se till att jorden är varm och lätt och att dräneringen därigenom är god. Tung, lerig jord och stående väta under höst och vinter kan lätt få buddlejan att tacka för sig och kila vidare. Ett visst lerinnehåll är inte fel, eftersom det ger ett bra näringstillskott och håller fukt, men jorden bör i huvudsak vara sandblandad och mullrik, speciellt i marginalområdena.

Den som har färdats genom London på järnväg har säkert sett att syrenbuddlejan där växer som ogräs på järnvägsbankarna och runt diverse gamla industriområden och annan skräpmark. De trivs uppenbarligen perfekt i denna solstekta och extra varma stenmiljö, fröna mognar förmodligen bra på hösten och gror och växer bra i sand och grus. Syrenbuddlejan har faktiskt också observerats vildväxande på Pepparholm, den konstgjorda stenön som Öresundsbron löper över.

Fungerar som rabattrosor

En syrenbuddleja kan sägas fungera precis som rabattrosor, alltså återblommande rosor: den blommar på årsskotten och är tämligen frostöm. Därför är det ingen fara att den fryser ned under vintern; på våren kommer nya, kraftiga skott nedifrån buskens bas och dessa skott sätter snart blomknoppar och blommar sedan vackert under sommaren. Ja, om busken inte fryser ned så bör man ändå klippa ner den ganska hårt, då får man de vackraste och största blomklasarna, samma princip alltså som rabattrosor.

Principen är alltså enkel: låt buddlejan stå orörd under vintern – dess vintersilhuett är för övrigt en prydnad med det långa bågböjda grenverket – och kapa så ner den nästan till marken på våren när den börjar grönska. De små skotten växer snabbt – buddlejan växer med lätthet 1,5 meter på en sommar – och i mitten av juli börjar de första blommorna att visa sig och sedan fortsätter blomningen hela sensommaren och hösten.

När man kommer till de klimatiska odlingsgränserna så brukar man råda att beskära lite försiktigare när det gäller rosor. Det kan också sägas gälla syrenbuddleja. En extremt kraftig beskärning ger en kraftig tillväxt, särskilt om näringstillgången är god. Det gör att avmognad och förvedning försenas och blir vintern hård så kan hela plantan äventyras. Bättre då att ta det lite försiktigt både med gödsling och med beskärning, så kan man säkert klara syrenbuddlejan rätt långt norrut. Där kan man också tänka på att, precis som man gör med rabattrosor, plantera ner busken 15 cm extra djupt, så att den kan komma underifrån om den skulle frysa ner till jordytan en vinter. För att förhindra detta så kan man se till att skotta upp snö runt busken tidigt om vintern. Luftig snö isolerar bra mot kyla. Torra löv eller granris kan också prövas.

I södra Sverige behöver man knappast tänka på detta, utan man kan med fördel varje vår i samband med nedskärningen, ge en moderat giva gödsel, gärna organisk, typ kraftig kompost eller hönsgödsel, som ger ifrån sig näring under hela växtsäsongen.

Beskärningen kan man i likhet med rosorna bäst utföra när växtsäsongen har kommit igång och björkarna börjar slå ut. Då ser man även på syrenbuddlejan vad som är fruset och inte – på de friska delarna kommer nämligen mängder av gröna skott och man kan gärna lägga beskärningssnitten strax ovan lite extra kraftiga skott.

Man kan laborera lite med beskärningen: en extremt kraftig beskärning ger alltså mycket kraftiga skott med stora blomklasar. En lite försiktigare beskärning, där man kanske lämnar 60-100 cm höga stubbar, ger inte lika stora klasar, men istället en tidigare blomning och fler blomklasar.
Till skillnad från rabattrosor så har sällan eller aldrig syrenbuddleja problem med sjukdomar och ohyra utan håller sig i allmänhet fri större angrepp från bladlöss och andra skadegörare. Kanske kan detta faktum få någon att ersätta sina rabattrosor med buddleja?

Sommarbeskärning ger rik blomning

I likhet med rosor så blommar syrenbuddlejan bäst om man tar bort utblommade blomställningar. Det börjar nämligen utvecklas frön som tar energi från blomningen. Så en runda med sekatören en ljum sommarkväll är inte fel. Man knipsar av de blomställningar som börjar bli bruna, intill närmaste förgrening. Då kommer de blomknoppar som är på gång i bladvecken att utvecklas desto bättre. Dessutom slipper man se de bruna blommorna som speciellt på ljusa och vita sorter kan uppfattas som missprydande.

Samplantering

Eftersom syrenbuddlejan inte har så mycket att bjuda på under sommarens första hälft så bör man tänka till lite hur man placerar dem, så att det finns något av intresse precis intill. Sätter man buddlejorna intill en varm vägg så kan man tänka sig att placera någon spaljé med tidigblommande klematis, alltså alp- eller kronklematis, bakom buddlejan. Dessa blommar vackert redan i maj och mår inte illa av att få lite skuggning senare under sommaren.

Att plantera buddlejan i framkant av ett buskage är också en bra strategi. Gärna mot tidigblommande, robustare buskar som olika tryarter eller syrener, gärna då syrener som liknar syrenbuddlejans blomklasar: hängsyren, ungersk syren eller prestonsyren.

Ett parti barrväxter kan behöva livas upp under sommaren och där passar syrenbuddlejan utmärkt, kanske främst någon av de lägre sorterna (se nedan).

Perenner

Om buddlejan utgör själva huvudföremålet i en plantering så är perenner självklara kompanjoner. Då kan man fokusera på perenner som snabbt växer upp och blommar för att sedan avta i takt med att buddlejan växer till. Skogsnäva, alltså vårt kära midsommarblomster, börjar nu komma i handeln av några olika, extra blomrika sorter. Det är en idealisk perenn i sammanhanget; den växer snabbt upp till 50-60 cm höjd och blommar i maj-juni. Den har inget emot att bli skuggad senare under växtsäsongen och kommer snällt tillbaka nästa år i alla fall. Brunnäva, kaukasisk- och armenisk näva är andra relativt högvuxna nävor som fungerar på samma sätt och som inte gör så mycket väsen av sig senare under säsongen. Vill man ha maximal färg och blomningstid så kan sorten ’Patricia’ rekommenderas, den blommar hela sommaren med starkt cerise blommor som går fint ihop med buddlejornas kalla nyanser.

Ytterligare blomningstid kan man få om man kombinerar nävorna med lökväxter, till exempel påskliljor och bollök, Allium ’Purple Sensation’. Påskliljorna kommer då först, redan i april, och bollöken i början av juni samtidigt som nävorna har rest på sig och påpassligt döljer de vissnande bladen från lökväxterna. På så sätt kan man ha blommor från april till september-oktober på samma plats, ja lägg till en näve krokuslökar eller vårstjärnor så börjar blomningen redan i mars mot en varm vägg.

Syrenbuddlejan kan också ingå som en del i en mer storskalig perennplantering och då utgöra den bakre, högsta delen tillsammans med till exempel bolltistel och japanskt gräs, Miscanthus, som ju bägge trivs i soliga lägen i likhet med buddlejan. Lägre perenner kan vara stäppsalvia, lavendel och höstvädd samt olika brudslöjor. Tvååriga gula högre växter som kungsljus, Verbascum olympicum och nattljus, Oenothera biennis, kan ge en effektiv färgkontrast och trivs i samma lägen.
Andra buskar som kan fungera fint i en sådan blandad plantering kan vara dvärgsyren 'Palibin', blekgula och vita sorter av ölandstok samt olika hortensior.

Tänk på husfärgen

Eftersom syrenbuddlejan mår bra mot en solig vägg så kan det vara på plats med några ord om matchningen mot själva huset. Det finns en mängd sorter, men generellt gäller att de går i en kall färgskala från blårött och rosa över purpur och rent blått fram till ljusblått. Dessutom finns vita sorter. Att plantera vit syrenbuddleja mot en vit vägg blir ju ganska intetsägande, däremot blir den väldigt effektfull om väggen i stället är röd, brun eller annan mörkare färg. Vice versa gäller naturligtvis också.

Värt att tänka på om man har en faluröd vägg är att den nyansen är en varm nyans av brunrött och att om blommorna ligger i närheten, alltså rött eller rosa, så kommer det att kunna skära sig, då det röda hos buddlejan drar åt blått, alltså är en kall röd nyans. Bättre då att välja en ljusblå eller vit buddleja som kontrasterar mer.

Ytterligare användningsområden

Vore det inte helt underbart med en häck av buddleja? Jo, och om man bor i södra Sverige så är det inte alls omöjligt om man väljer en solig plats och om jorden inte är lerig eller ligger i en svacka. Dessutom ska man förstås vara på det klara med att häckverkan inte direkt finns under vår och försommar, men sedan blir det istället en riktig blomsterfest. Det blir förstås också en del att forsla bort vid vårbeskärningen, men man kan istället skaffa en kompostkvarn och flisa upp de gamla kvistarna och lägga som marktäckning runt häcken. Dessutom behöver man ju inte beskära en sådan häck så hårt.

En berså av syrenbuddleja är naturligtvis lika underbar men den ska tas till ordentligt i bredd så att buskarna inte äter upp all plats. Självklart kan man klippa de skott som går alltför långt inåt. En stenlagd cirkel med syrenbuddleja runt blir en ljuvlig uteplats under semestern och genom hela hösten.

Vid poolen kanske man inte är så mycket på försommaren då det ju är kyligare ute. Från högsommaren används poolen mer frekvent och då blir också behovet av insynsskydd större vilket sammanfaller med buddlejans uppväxt på höjden.

I de områden där syrenbuddleja inte låter sig odlas så kan man naturligtvis odla den i kruka, ja, det kan man göra också om man bor i lägenhet med balkong eller helt enkelt för att man gillar krukor på sin altan. Det bör förstås vara en rejäl urna på 15-20 liter och man bör gödselvattna den regelbundet eller täcka jorden i den med färskt gräsklipp för att inte näringsbrist ska uppstå. På senhösten klipper man ner den hårt och ställer ner krukan i en jordkällare eller ett frostfritt garage. Den ska inte vattnas förrän man tar fram den till våren. Då kan man eventuellt prova att gräva ner den i en solig rabatt. På så sätt får man glädje av den i åtminstone två somrar. För den som vill krukodla syrenbuddleja finns det nu lämpliga, extra dvärgväxande sorter att tillgå, se nedan.

Historik och sorter

Syrenbuddlejan upptäcktes 1869 i centrala Kina av den franske missionären Armand David, känd för att ha upptäckt många växter, bland andra näsduksträdet, Davidia. Det var en annan känd växtjägare, irländaren Augustine Henry som gav växten namnet. Buddleja efter Adam Buddle, engelsk pastor och botaniker på sent 1600-tal och artnamnet kom alltså som en hyllning till nämnde David. Runt förra sekelskiftet samlade Ernest Wilson in flera fina former av syrenbuddleja i Kina och dessa ligger till grund för de flesta av dagens sorter.

De flesta sorterna i handeln idag är ganska likartade frånsett blomfärgen och i viss mån blomklasarnas storlek. De blir drygt 2 meter höga (om de skärs ner årligen) och tack vare det upprätta växtsättet 1–1,5 m breda. Några välkända och bra sorter kan nämnas:

• ’Black Knight’ – mycket mörkt violetta blommor med orange pip. Av vissa ansedd som den bästa sorten. Fick RHS pris 1969. Lär vara en av de härdigare sorterna.
• ’Pink Delight’ – rent rosa sort med silvrigt bladverk. Ganska kompakt växtsätt och extremt stora blomklasar. Fick First Class certificate vid sortprövningar i Holland.
• ’Royal Red’ – en äldre, väl beprövad sort med purpurröda blommor i lite mindre klasar med stark doft. Extra kraftig växt, bra för häck eller mot insyn. Kan bli 3,5 m.
• ’Ile de France’ – djupt rödviolett med orangegul pip. Blomrik och välförgrenad.
• ’Lochinch’ – Ljusblå med orange pip. Extra stark doft. Prisbelönt av RHS 1969. Kompakt växtsätt och vackert, gråaktigt bladverk.
• ’White profusion’ – vit, hög sort med stora, täta klasar.

En plantering med flera av dessa sorter ger ett intressant färgspel som ändå ligger i en harmonisk färgskala.

Mer kompakt växande är följande sorter, korsningar med B. davidii var. nanhoensis, en lågväxande kinesisk underart som Reginald Farrer förde in från Kina 1914.

• ’Nanho Blue’ – en holländsk korsning med 'Royal Red'. Lilablå blommor med silvrigt bladverk. Låg- och bredväxande, 1,5–2 m.
• ’Nanho Purple’ – som ovanstående men med rödlila blommor.
• ’Nanho white’ – en vit, ganska lågväxande variant.
• ’White ball’ – ytterligare en kompakt vit sort som kan vara lättare att få tag på.

De senaste årens förädlingsarbete har inriktats på att ta fram dvärgväxande sorter för små trädgårdar och även för krukodling. Man har också prioriterat halv- eller helsterila sorter för att slippa fröspridning som kan bli ett problem i varmare klimat än vårt. Tack vare att de inte sätter frö så blir de också extremt blomrika och man slipper att klippa bort utblommat. De här sorterna är också i zon 1–2 lämpliga som låga häckar istället för till exempel rosenspirea.

• ’Blue Chip’ – en extremt kompakt sort, knappt 1 m hög.
• ’Miss Ruby’ – klart rosaröd dvärgsort, endast något högre.

Lars Forslin

Fascinerande fakta

Fjärilsbuskar med violetta eller rosa blommor utövar den största dragningskraften på fjärilar. Fjärilarna har en tydlig förkärlek för dessa färger.